Elvine

Vi vaknade till en underbar morgon i Marstal, strålande sol och lugnt. Mitt i frukostbestyret hände det som brukar hända en gång per år, gasolen tog slut! Jan bytte flaska direkt och då har vi till nästa år.

• 

• 

Marstal är en stor hamn och avlång i formatet. Det var en strid ström av båtar ut ur hamnen, vi var en av dem som ville ge oss ut på böljan det blå

I Sönderborg lade vi oss vid kaj inne i stan. Drottning Margarets fartyg låg också i hamnen, precis som det gjorde förra gången vi var i Sönderborg 2017, lustigt är det.

Vi insöp kultur genom ett besök på Sönderborg slott där vi fick lära oss om gränsdragningen mellan Danmark och Tyskland, Kristian II och mycket mer.

• 

• 

Kvällspromenaden gick genom stan och via en källa, Hönskällan, som var moderniserad och var mer av en utsmyckningsfontän. Kvällen var jättefin och lugn. Sönderborg kan jag tänka mig igen!

• 

• 

Här kommer en hälsning från seglingen! Kramar från oss på Elvine!

Inte så soligt denna dag utan mer gråmulet. Vinden var ungefär som dagen innan. Samma riktning och styrka, men nu gick vi med vinden så då körde vi en slöfock.

För att komma ned till Marstal behövde vi passera en smal och grund farled, så då tog vi ner seglen och gick för motor för säkerhets skull. Framme i Marstal var det ganska fullt i hamnen, trots att klockan bara hunnit bli halv ett. Bästa alternativ för oss att lägga till blev med fören in mot en bryggnock och aktern ut mot en pollare. Skulle funka bra i den vind som var, och vad väderprognosen sade. Men med vinden från andra hållet hade det inte fungerat så bra. Under eftermiddagen bara vällde det in båtar, varav 9 utav 8 (häpp!) var tyskar. Till slut så var vi fem båtar som låg ”stjärnankrade” mot bryggnocken och pollare bara till de yttersta båtarna varav vi var en.

Marstal var en trevlig liten by, och just denna helg var det öfestival med levande musik i hamnen.
Jan träffade förresten på en riktig sjörövare…

Det var ingen större hets med båtar som skulle lämna Svendborg. Det verkade som att de flesta ville ligga kvar då det skulle bli lite blåsigt. Vi tyckte dock inte att det var värre än att vi kunde kasta loss och ta oss till nästa anhalt. Målet för dagen var bara 15 NM bort så 3 timmars motorgång i 7-10 m/s motvind såg vi inte som något större problem. Redan på väg ut ur Svendborg blev vi överraskade att se en delfin, för det kan väl knappast varit en tumlare (?), som hoppade högt i hamnbassängen vid skeppsvarvet.

Idag var det inte lika stora fartyg som vi behövde hålla undan för som igår, men de var desto närmare i den trånga grävda farleden.

När vi kom fram till Söby så var det fortfarande blåsigt vilket gjorde det lite trixigt att komma in på en bra plats i hamnen, men vi lyckades lägga till långsides utefter en av bryggorna med vinden i fören. Första intrycket är att detta ser ut att vara en trevlig hamn. Eftermiddagen ägnades åt långpromenad vilken inkluderade titt på en av tre väderkvarnar, besök i möbelaffären (danska design-möbler förstås), vandring längs sädesfält, konstutställning och avslutning med en god öl. Intrycket utav en trevlig hamn bestod.

Vi hade ingen brådska på morgonen utan vi tog den tid det tog för att komma i ordning, samtidigt som vi inte behövde jaga iväg de två båtarna som låg utanpå oss. Vi kom iväg strax före halv tio och klämde oss förbi Atene som fortfarande låg kvar. Vi kunde hissa segel direkt och hade en god segling en bit ner innanför Langeland då vinden dog ut. Då fick vi köra motor en stund, innan det var dags att hissa segel igen. Denna gång med ännu mer vind så vi fick ta ett rev. När vi passerade trafikzonen så hade vi
ca 300 m till godo på ett kryssningsfartyg modell större (det var 330 m långt), men det gick bra

Trots att vi var framme i Svendborg redan strax före klockan två så var det fullt med båtar i hamnen, så vi fick lägga oss utanpå två andra båtar. Strax före vi skulle förkovra oss med en promenad på byn så kom det en båt som vi kände igen och lade sig utanpå oss. Samma båt som vi hade haft natten före, men som inte hade hållt vårt tempo under seglingen. På promenaden kunde vi konstatera att Svendborg har en riktigt trevlig liten stadskärna.

Det blev också ett besök på muséet för ”lystsejlads” där man kunde beskåda samlingen utav gamla utombordare.

Middagen både tillreddes och avnjöts ombord. Det blev ”fiskefrikadeller” – mums!

Förmiddagen blev lugn då Robert och Maria mönstrade av och väntade på sin skjuts i form utav Joel som körde och hämtade dem. Så nu får Åse och Jan försöka klara sig på egen hand en stund framöver.

Färden ut genom den trånga muddrade rännan gick bra, och där hade vi ingen störande ström. När vi väl hissade segel och gjorde god fart genom vattnet, så hade vi lite mer problem med strömmen som tryckte oss med nästan 2 knop ur kurs. Men i ärlighetens namn var det inget att klaga på. När vi föll av och skulle länsa så blev det lite väl guppigt och instabila segel så vi revade och gick för motorn den sista lilla biten. Hamnkapten på Omö stod längst ut på piren och dirigerade in båtarna beroende på storlek. Oss skickade han till Fiskhamnen, vilket var precis vad vi hade tänkt oss. Där var det redan fullt längs kajerna så vi fick lägga oss utanpå en Bavaria. Sedan ramlade det in båtar på löpande band och till slut hade vi två båtar utanpå oss och en välfylld hamnbassäng.

Det var mycket varmt idag, men vi lyckades ändå ta oss de 2-3 km till fyren. Lite måste man ju aktivera sig. Omö visade sig vara en liten mysig ö.

Till middag blev det grillad lax.

För att toppa den välfyllda hamnbassängen så lade sig Atene i inloppet vilket gjorde att några båtar ansåg att det var för trångt att ta sig förbi. Förhoppningsvis har hon kastat loss imorgon när vi skall ge oss av.

Även om det bar emot så lämnade vi paradiset Vejrö. Det var ingen vind så det blev motorgång hela vägen.

För att komma till Skaelskör var man tvungen att gå in i en grävd kanal där tidvattnet gick ut och in. När vi kom så var det ganske lugnt och vi behövde inte kämpa motströms för att komma in. Väl framme så hittade vi en plats i Ydrehamnen där vi kunde ligga. De flesta platserna var mellan pollare där bredden var ca 3.5 m så det funkade inte för oss.

Alledeles intill hamnnen fanns det en liten fiskerestaurant där vi kunde kyla våra sträva strupar, och inte lång ifrån fanns det fler restaruanter varav vi bevistade en utav dem. Denna lilla by visade sig vara hemvist för Harboe som sålde sin lite finare öl under namnet Gourmetbryggeriet.

Det hade blivit lugnt och tomt i hamnen innan det var dags för oss att kasta loss. Kändes först som att det inte skulle bli så mycket segling, men när vi väl hissat så blev det riktigt bra.

Siktet var inställt på Vejrö. Väl framme hade det inte hunnit att bli så fullt, utan vi hade flera platser att välja på. Senare tjocknade det på ordentligt och det kändes bra att ha fått en såpass bra plats som vi fick. Även som det stod att man bara skulle använda vattnet till dricksvatten så edgade vi och spolade av båten.

Efter detta passade vi på att ta en promenad runt ön. Den var på ca 7 km.

När vi skulle kasta loss blev bestämt utav att innersta båten ville gå klockan 8, och det hade vi inga som helst problem att anpassa oss till. Segel satte vi utanför hamnen och sedan hade vi en fin halvvinds-segling ned mot Mön. När vi sedan rundade upp söder om Mön så blev det lite tuffare med 6-13 m/s motvind och en del sjö. En bra start på segelsemestern för Åse och Jan som inte hunnit få några sjöben. Till slut blev det ”rev 3”, dvs bara en liten del av storseglet som var ute.

Målet för dagen var lite obestämt och både Hårbölle och Bogö var starka kandidater, men till slut blev det Stubbeköbing då det kändes som det mest skyddade och stabila alternativen av de hamnar som vi kunde tänka oss. Vi gick in i Fiskhamnen och kollade först och där hittade vi en jättebra plats direkt, bredvid en annan Hallberg-Rassy. På kvällen blev det till att titta på EM-fotbollen där Sverige mötte Portugal och gick segrande ur striden med 5-0. Yes!

Kastade loss i vad vi uppfattade en lite lugnare väderprognos men det var bra med vind även idag. Vi satte ett ”tredje” rev som vi tänkte att det tar vi ut lite på när vi satt kursen mot Stevns Klint. Vi fick istället halvvägs över Kögebukten ta in ytterligare på storen, vi höll ändå i snitt 7 knop. Vågorna var bitvis stora och det var mest en vindby konstant över 10, som mest upp emot 14. Nu ligger vi nöjda och glada i Rödvig hamn och väntar på Åse & Jan 😀🍾