Malmö – Torekov

Under söndagen blåste det rejält så vi låg kvar i den fina gästhamnen Dockan Marina i Malmö. Vi passade på att städa och tvätta båten, träna och handla så det blev inte mycket tid över till att slappa trots allt. Det gick att låna cyklar på hamnkontoret vilket passade oss utmärkt då detta tog oss både till ICA Maxi för att handla och in till city på kvällen för att äta.

Nästa dag kastade vi loss för färd norrut. Det började med bra vind och fin segling nästan ända upp till Öresund. På vägen passerade vi förbi Barsebäcksverket i vår serie om ”segla förbi ett kärnkraftverk”. Vid Öresund revade vi och gick för motor medans vi ”slogs” med alla färjorna som åker kors och tvärs. Därefter hade vinden lagt sig och sedan hände något sensationellt – vi fick semesterns första regnskur.

Framme i Torekov fick vi gott mottagande av hamnvakten på kajen som anvisade en riktigt bra plats längst ut i hamnen.img_2865

Simrishamn – Malmö

Även denna dag kastade vi loss tidigt, t.o.m tio i sex var vi iväg för nu hade vi en lång sträcka framför oss till Malmö. Så tidigt på morgonen är det oftast lugnt och stilla, vilket det även var denna dag. Så frukost kunde intagas under gång.

Frampå förmiddagen ökade vinden och vi fick en bra kryss mot Falsterbo.dsc_0169

Genom motorgång den sista timmen mot Falsterbo lyckades vi tima broöppningen klockan 16 med knappt tio minuters marginal. Hade vi missat den hade vi fått vänta till klockan 18 på nästa öppning.dsc_0171

Nästa bro behövdes inte öppnas för att vi lugnt skulle kunna passera under den 40 meter fria segelhöjden under Öresundsbron. Trots att det nu inte blåste särskilt mycket så var vattnet mycket oroligt och vi hade så mycket som 2 knop motströms under bron.

Dagen avslutades med en tråkig överraskning. Förseglet såg konstigt inrullat ut och när vi tittade efter såg vi att den fickan till den nedersta lattan hade lossnat. Alltså fick vi lite extra lördagspyssel att hjälpligt sy fast den.

Karlskrona – Simrishamn

Vi kastade loss redan klockan sex på morgonen, och körde lite extra med bogpropellern för att de som hade haft party i hamnen på natten skulle höra att vi gick…dsc_0157

Först blev det motorgång i ingen vind, men de sista två timmarna fick vi härlig segling då det blåste desto mer.

Hamnen i Simrishamnen håller bara 2.5 meters djup längst ut på bryggorna så det gäller att inte gå för långt in. Vi hade tur som hittade en bra plats näst längst ut och väl på plats började båtarna att rasa in. Även i denna hamn var det övervägande tyskar. Kanske har det något att göra med att det är semestertider även för dem nu.img_2853

Karlskrona

Vi bestämde oss för att ligga kvar en dag och uppleva Världsarvsstaden Karlskrona. Denna örlogsstad som Lord Nelson en gång i tiden benämnde som ointaglig.

Ett besök vid Gubben Rosenbom är förstås ett måste. Precis som elvakaffe som denna dag kunde intagas på ett av stadens kaféer.

Vi hade fått i uppdrag att hitta en ny flagga vilket vi också gjorde. Fast problemet var att den satt fast i Kungaslupen, så vi lät den sitta kvar.img_2838

Marinmuséet var häftigt med sina utställningar och gamla militärbåtar. Häftigast utav allt var att gå in i ubåten Neptun som ligger inomhus i en jättehall.

Det visade sig också att det var Skärgårdsfestival så vi passade på att avnjuta ”Världens Snabbaste Allsång” på torget på kvällen. En mycket kul show där Nic Schröder var huvudnumret.

Mörbylånga – Karlskrona

Strax före klockan 10 tuffade vi ut från den lilla hamnen i Mörbylånga med kurs söderut genom Kalmar Sund. Det visade sig bli ännu en i raden utav årets varmaste dagar. Vinden var svag och mestadels med oss, så vi såg inte ens någon idé i att försöka segla. Därför blev detta dagen då vi tuffade för motor med autopiloten på och tillbringade mesta tiden i den lilla skugga som kunde fås på fördäck. Där fick vi t.o.m sällskap av en trollslända.

Just när vi skulle vända upp mot inloppet till Karlskrona, efter ca 6 timmars motorgång, så ökade vinden något och vi tänkte att nu har vi en chans att åtminstone segla en halvtimme. Efter att vi hissat och fick vind i seglen, så såg vi hur molnen framför oss tornade upp sig och vi hörde åskan inifrån land. Då förstod vi vart vinden kom från, och bestämde oss snabbt att redan efter bara några minuters segling reva igen. Lite fegt kanske, men det är alltid bra att ligga på den säkra sidan. Åskvädret nådde oss aldrig men vi såg under kvällen att det var inte så långt borta.

Inne i gästhamnen fick vi en jättebra plats nästan längst in.img_2834

Kiddeholmen – Mörbylånga

Det var enormt lyxigt att vakna upp och vara helt ensamma i den fina viken vid Kiddeholmen. Vi började förstås med morgondopp innan vi släppte taget om bojen och gav oss iväg.

Under hela färden gjorde vi två väldigt tappra försök till att segla. En gång med ”stora blå” och en gång med det vanliga segelstället. Men resultatet blev detsamma. Vinden var alltför svag för att flytta på oss med rimlig hastighet.

Därför blev det i princip motorgång hela vägen. Väl framme i Mörbylånga möttes vi av en stilla liten ort som en gång i tiden hade haft stora ambitioner. Genom samhället går stora och breda gator. Ja t.o.m en esplanad är anlagd, men det blev aldrig så mycket mer. Hamnen var knappt halvfull och de flesta var tyskar. Måste finnas någon anledning till detta, men vi förstod aldrig varför.

Västervik – Kiddeholmen

Det blev två nätter i Västervik eftersom det skulle vara lite ombyte i besättningen. Denna sommar verkar det vara tradition att ligga två nätter i samma hamn när detta skall ske. Nu mönstrade Robert och Maria av, och istället mönstrade Alma på. Det passade också bra att ligga kvar till måndag förmiddag i Västervik för att göra ”viktiga inköp” i en affär som öppnar först klockan 10… När det var dags för oss att lämna Västervik så var det inte många båtar kvar i den delen av hamnen som vi låg. Endast en av båtarna i Storebro-eskaderna var kvar. Nämligen vår granne.dsc_0111

Färden söderut passerade många idylliska och trånga sund. Vi undrade om det inte kunde vara så att självaste Ingemar Stenmark hade lagt ut farleden eftersom det var rena slalombanan. När det var som mest idylliskt så hade vi kärnkraftverket i Oskarshamn som fond.

Vi hade sett ut en vik som såg mycket bra ut att ankra i strax söder om Oskarshamn som heter Kiddeholmen. Den skulle vara skyddad för de flesta vindriktningar. Väl framme så blev vi först förvånade av att det inte låg några andra båtar där. Sedan blev vi förvånade över att det där fanns två lediga SXK-bojar. Vilket flyt att bara göra fast i en av dem, så slapp vi bråka med vårt eget ankare.

Väl på plats så passade Alma och Jan på att ta sig ett kvällsdop i vattnet som nu nästan håller samma temperatur som Valhalla-badet.