Även denna morgon tog vi det lugnt och inledde med att utforska det gamla fortet som tyskarna byggde under andra världskriget på ön jämte där vi svajankrat. Fast lugnt och lugnt, några i besättningen passade på att göra gymnastiska övningar på bryggan. Det var också väldigt dimmigt så det bidrog till att vi inte hade så bråttom iväg.

Enligt väderprognosen skulle dimman lätta på eftermiddagen så strax efter klockan ett drog vi upp ankaret och stävade iväg. Dock lättade dimman inte alls så som vi hade trott, utan stora delar av färden så var sikten mycket dålig. Fungerade bra för det mesta då de flesta andra båtar också tog det lugnt, men ett fåtal motorbåtar körde alldeles för fort i vårt tycke.

Framme vid Ulvöya fanns det tre olika svajankringsvikar att välja på, och inga andra båtar som låg där. Vilket gjorde det riktigt svårt för oss att välja vilken vi skulle lägga oss i. Till slut slog vi till på en utav dem. Där tog Robert och Jan Elvis in till land för att grilla ankbröst till middagen.

Strålade sol var det när vi stack upp huvudena efter en god natts sömn. Väderprognosen utlovade god medvind, så det var inte annat än att sätta upp ”stora blå” och kasta loss.

Vi seglade bara på ”stora blå” i medvind hela vägen. Förutom den sista lilla biten in genom den trånga passagen till Ny-Hellesund / Olavsundet. Där inne i den lilla lagunen var det fullt med båtar, mest motorbåtar. Alla utom två låg förankrade mot land, så det var inget problem att hitta en bra plats att svajankra på.

När det var dags för middag tog vi vårt pick och pack, inklusive grillen, och drog med Elvis (gummibåten) in till land och fixade och åt middagen där. Elvis och tillhörande utombordsmotor hade inte använts på hela förra säsongen, men allt fungerade precis som det skulle.

Idag blev det sovmorgon. Väderleksprognosen hade utlovat att regnet skulle upphöra under eftermiddagen och att det skulle blåsa mindre. Så dagen började med en promenad i regnet runt ön. När vi kom tillbaka till båten upptäckte vi att den ena skruven till adapterröret på Furlexen hade lossnat på samma sätt som den gjorde en gång förra säsongen. Då tog det oss tre timmar att åtgärda eftersom vi inte förstod hur vi skulle göra. Nu tog det tio minuter. Allt är så oändligt mycket enklare om man vet hur man skall göra.

Vi åt sen lunch och sedan kastade vi loss. Regnet höll dock i sig, men blåsten hade avtagit så pass att vi inte kunde segla. Utan det blev motorgång hela vägen, men dagens etapp var inte så lång. Det var inte så långt heller att passera Lindesnes, vilket var skönt eftersom vågorna var rejält skvalpiga även om det inte blåste. På vägen passerade vi innanför Svinör och gick förbi lite mysig bebyggelse.

Framme i Hillevågen blev det svajankring jämte den enda andra båten som också låg på svaj där. Vilket var tur för det var ganska trångt längst in där djupet inte var så stort. Till middag blev det hemgjord pizza. Mums!

Idag var det upp i ottan strax efter fem för att sleva i sig gröten så att vi var mätta och belåtna när vi hade en lång dags färd i dåligt väder. Strax efter klockan sex kastade vi loss i regnet och satte kurs söderut.

Efter en och en halv timme så hade regnet avtagit och vinden tilltagit så då kunde vi hissa segel. Vi hade valt en bra dag för denna segling då vågorna inte var så höga och att vi framförallt gick med vinden. Så vi hade en förhållandevis behaglig segling i vindar upp till 12 m/s vilket gav oss bra fart.

Passagen förbi Lista fyr var odramatisk.

När vi väl kom fram till Korshamn så var det inte helt lätt att förstå var vi kunde lägga till, men med hjälp av personalen i butiken hittade vi rätt till den jättefina kommunala bryggan. Där låg vi helt ensamma och kunde grilla middagen som återigen avnjöts under sittbrunnskapellet.

Det var tänkt som en liggedag i det regniga Haugesund. Vi drog på oss sjöställen och drog ut på promenad i staden. Där hittade vi ett mysigt café som hade jättestora bullar. Vi passade också på att passera Vinmonopolet.

När vi hade ätit lunch så kollade vi vädret och insåg att imorgon så skulle det bli gynnsamma vindar för att passera söderut. Därför tog vi ett snabbt beslut att kasta loss och ta en bit redan på lördag kväll. Det blev 5 mysiga timmar med motorgång i regn. Väl framme var det inte annat än att hysta i sig middagen och gå till kojs.

Lagom att kasta loss klockan 9 efter en mycket lugn kväll i ett regnigt Uskedalen. Segelbåten som vi hade på utsidan om oss var förberedda på att vi skulle gå och de var ute på däck i god tid. Dock fick vi vänta på dem några minuter när vi väl bestämt oss för att gå eftersom de måste mata en svanfamilj som var bakom deras båt. Idag var det bra vind så det blev segling nästan för hela slanten. Dock var det kryss hela vägen ner, men eftersom vågorna var beskedliga var det inga problem.

Årets upplaga av Tall Ships Race har stop-over i Bergen och vi mötte flera båtar som var lite tidiga och tog en extra-tur upp i Bömlofjorden.

I Haugesund var det jättemysigt och vi fick en plats utanför en Hanse intill en Hallberg-Rassy kompis. Vädret var så fint att middagen avnjöts i sittbrunnen under bar himmel.

Det var helt vindstilla när vi släppte taget från bryggan och gav oss iväg på morgonen. Det innebar att vi kunde både äta frukost i sittbrunnen och duscha, inklusive hårtorkning, under gång.

Hela färden gick vi för motor, även om det blåste upp lite grand i slutet men då hade det börjat regna så då var vi inte så sugna på att hissa seglen. Inte så mycket att se på förutom de vidunderliga vyerna och ett kryssningsskepp som vi mötte längst in i fjorden. Maria passade på att baka bullar när allt ändå var så lugnt.

Framme i Uskedalen fick vi plats bland alla de andra motorbåtarna. Vi tog en liten promenad i samhället och kollade in sevärdheterna…

Någorlunda tidigt kastade vi loss från Norheimsund. Dvs när vi gick klockan tio så var det fortfarande inga livstecken från våra båtgrannar som hade festat ordentligt kvällen före. I början kunde vi segla en stund med ”det stora blå” innan vinden dog ut mellan bergen.

Färden uppför Hardangerfjorden till de allra innersta delarna var som ett Prins Daniel citat – ”Magiskt!”

Framme i Ulvik fick vi en kanonplats vid kajen. Det enda att tänka på är att tidvattnet rör sig upp och ned med en meter.

Inne i Hardangerfjorden är det många fruktodlingar så vi besökte en utav dem i Ulsvik och köpte lite cider. Jan verkar också ha fått lite blodad tand för det här med vandringar och kollade in lite utav ryggsäcksutbudet. Förresten var i världen kan man ligga i gästhamn och se snö uppe i bergen?

Jondal är en väldigt trevlig liten hamn med bra service. Fantastisk utsikt med höga berg runtomkring oss.

Denna dag skulle vi ha lite aktivitet. Vilket innebar att vi skulle ta bussen upp till Folgefonna Sommerskisenter. Vi hade redan koll på att det var stängt för säsongen för alla utom skidklubbar, och mycket riktigt var det full fart i backen med blivande ”Stenmarkare”.

Väl uppe vid glaciären insåg vi att det fanns inte så mycket att göra, om vi inte ville gå på en guidad tur och bussen tillbaka skulle inte gå förrän om knappt 5 timmar. Då var det någon som fick den briljanta idén (inga namn!) att vi kunde ju lika gärna gå nerför berget tillbaks till Jondal. 18 km och 4 timmar senare var åtminstone några av oss rejält möra, men vi fick oss en tur med väldigt fina miljöer.

När vi kom tillbaka till Jondal blev det dusch och sedan kastade vi loss snabbt för att ta oss över Hardangerfjorden till Norheimsund. Där var det fullt i hamnen, men vi fick en plats utanför en liten segelbåt med tre glada norska unga herrar ombord i en Comfort 30. Annars var det mest motorbåtar.

Efter liggedag i Bergen för att kolla in denna mysiga stad, så kastade vi loss i ottan med fullt manskap; Åse, Maria, Robert och Jan. Vi fick sick-sacka oss ut mellan de stora kryssningsfartygen och lustjakterna ur Bergens hamn, med kurs mot Hardangerfjorden.

Dagen bjöd både på fin segling i god medvind, och en del motorgång när vinden inte kom fram mellan de höga bergen som kantade färden. Fantastiskt landskap att betrakta från havsnivån.

Middagen avnjöts i sittbrunnen under sittbrunnskapellet som vi, som alla andra norrmän, förstås har uppe. Skillnaden är att vi tar ner det under gång.