Idag kom vi iväg sent från den fina och mycket populära ankringsviken vid Hjelp. I början hade vi lite vind men med oss, så vi seglade en stund på ”Stora Blå”. När vinden sedan ökade så vred den 180 grader vilket istället gav oss motvind, så vi gick för motor resten utav sträckan.

Vi ratade några ankringsvikar eftersom de inte var så lugna som vi hoppades på. Den vi väl lade oss i var inte heller helt vindstilla, men den var i alla fall förhållandevis lugn. Runt där vi ankrat var det mest privata fastigheter så det blev ingen grillning idag. Utan vi höll oss på båten.

Vi hade lite sightseeing kvar i Oslo som vi klarade av på förmiddagen. Vi tog spårvagnen, eller ”trikken” som den kallas här, till Vigelandsparken för att spä på vår kulturella ådra. Där var det många turister som föstes runt med guider. Vi såg både asiater och sydamerikaner, men inte så många norrmän.

Därefter styrde vi stegen förbi det kungliga slottet Uranienborg bara för att konstatera att på bästa platsen framför slottet så finns det en staty med en svensk kung. Låt vara att han var kung över både Sverige och Norge när det begav sig, men av vad vi läst oss till så var det inte norrmännens förstahandsval att Karl Johan XIV skulle regera även över Norge. På Karl-Johan tog vi oss elvakaffe med rejäla bakverk. Bullarna här i Norge är STORA.

Sedan var det dags att kasta loss för vidare färd söderut. Idag hade vi bestämt att inte gå så långt. De två första ställena som vi hade sett ut hade flytbryggor utlagda, trots att det var ”naturhamnar”. Men där var fullt när vi drog förbi så vi hamnade på vårt tredjehandsval nämligen att svaja på eget ankare vid ön Hjelp. Någon hjälp behövde vi dock inte, även om det var mycket gott om båtar där, även som svajade. Något som vi inte såg så mycket utav väster om Oslofjorden. Middag blev grillade hamburgare på den intilliggande stranden på Hjelp.

Morgonen började kall och mulen när vi lättade ankar och stävade förbi den lilla ön ”Lorten” i Lövöysund. Efter en liten stund verkade vindens styrka och riktning bra så vi hissade segel och seglade riktigt bra en stund. Sedan kom vi i lä av en ö, och därefter blev det mer eller mindre bleke resten utav färden uppför Oslofjorden.

Framme vid gästhamnen vid Akers brygge var det så att de allra flesta platserna numera är fasta platser. De lediga gästplatserna som fanns passade inte riktigt för vår storlek, även om vi här i Norge är att betrakta som en liten båt. Bra service från Hamnkontoret i alla fall som anvisade oss en annan långsidesplats nästan längst in i hamnen. Där kunde vi lägga till bakom en Princess 67 så vi låg helt klart i lä. Nu hade också vädret bättrat sig till högsommarväder. Sol och varmt, helt enkelt.

När vi kommit till ro var det förstås dags att turista i Oslo med promenad runt Rådhuset och på Karl-Johan.

Middag åt vi på Jamie Oliver’s Italian som låg alldeles intill bryggan där vi låg. Jan såg till att de svenska färgerna syntes i vimlet.

Klockan 9 lade vi ut från den lilla mysiga hamnen i Nevlunghavn. Dock hann vi inte komma så långt förrän vi möttes av motvind och höga vågor. Det blev till att skumpa runt i vågorna de första timmarna. Innan vi kom i lä av lite öar.

Efter ytterligare några timmar kunde vi hissa segel. Det gjorde vi precis när en ny norsk Hallberg-Rassy 340 dök uppseglandes från en anslutande farled. Då blev det race. Fast det gick nästan alldeles för lätt för oss att hänga av dem på kryssen.

Efter åtta timmars färd var vi framme i viken som vi sett ut. Där fanns tre bojar från Oslofjordens Friluftsråd, med ett liknande system som Svenska Kryssarklubbens. Alla tre var upptagna och eftersom vi inte är medlemmar i Oslofjordens Friluftsråd så släppte vi som planerat eget ankare. Dock fick vi inte fäste förrän på fjärde försöket, så vi var nära att ge upp. Väl på plats var det dags att skicka upp Bicycle-repairman i masten för att mixtra med AIS-antennen då vi fortfarande verkar ha lite problem med den. Nu får vi se om det fungerar bättre.

Efter en helt underbar sommardag så visste vi att nästa dag skulle bli sämre vädermässigt. Under förmiddagen skulle det blåsa upp rejält så vi planerade att gå redan klockan 8 för att ta oss den dryga timmen till Nevlunghavn och missa ovädret. På morgonen ser vi att det nu skall komma lite tidigare så vi lättar ankar redan tjugo över sju. Då är det fortfarande lugnt, men vi hinner inte komma långt förrän det börjar blåsa upp. Som värst har vi kuling med vindar upp emot 16 m/s och det är då det blir som mest spännande. Plötsligt vänder sig Elvis (jollen alltså) i en våg och kapsejsar. Den ligger ganska djupt i vattnet då det visar sig att när den hamnat upp och ned så blev det en luftbubbla med undertryck som sög ned den i vattnet. Alltså har vi nu ett drivankare efter oss istället. Med hjälp utav en winsch lyckas vi lyfta Elvis i förtampen och vända den. Allt i den hårda vinden. Vilken tur att vi lyft av motorn kvällen innan, för det är långt ifrån säkert att det hade hindrat vurpan. Det är nog mer troligt att vi hade fått klart större problem. Vi har förstås inga bilder på denna dramatik utan får hålla till godo med en bild strax före att blåsten tilltog.

När vinden alltså var som värst och vi ordnat med Elvis var det dags att ta sig in i den pyttelilla hamnen för att se om där fanns en plats för oss. Tur skall man ha – längst in fanns en perfekt plats för oss där det brukar hålla till en fiskebåt men den skulle vara ute idag. När vi lagt till dröjde det inte många minuter förrän vi fick en kompis på utsidan som också var på jakt efter skydd.

På kajen alldeles intill oss låg det en fiskaffär där vi köpte rökt lax och räkor som vi kunde äta till lunch. Nästan allt är dyrt här i Norge, men fisk och skaldjur är ändå billigare än i Sverige. Räkorna kostade 249 kr/kg och torskfilén 199 kr/kg. På eftermiddagen roade vi oss med en promenad runt samhället och hamnade på den stora campingplatsen. Där kan det tydligen gå vilt till. Åtminstone har de vakt på plats i förebyggande syfte om någon av grannarna skulle spela ”svenskehits” sent på kvällen…

Idag gick färden vidare österut. Huvudleden ut åt det hållet från Kragerö är att gå genom ett långt och, framförallt på ett ställe mycket, trångt sund. Vilket var väldigt mysigt.

Där kunde vi förstås inte segla i motvinden, men när vi kom ut på lite öppnare vatten så blev det en stunds segling innan vinden dog ut helt när vi var på väg in mellan skären där vi skulle ankra upp. Viken vi hade sett ut heter Jordbukta och ligger utanför Håöya. Detta var ett mycket populärt ställe med många norska motorbåtar och deras badande besättningar. Där var det dessutom så varmt i vattnet så att hela Elvines nuvarande besättning också badade. Sedan blev det dags för oss att utöva lite ”jolle-terror”.

Till skillnad mot de flesta norrmännen grillade vi middagsmaten, och även åt den, iland. Denna gång hade vi färsk lax att grilla som vi köpt några dagar tidigare i Risör. Lite konstigt nog så växer inte fiskaffärerna på träden här. Vi var dessutom enda ankrande båt i de bägge vikarna. Alla andra båtar låg förtöjda mot land.

Vi började dagen med att vinka av Robert och Maria som mönstrade av och nu hade en lång dags färd framför sig med buss till Göteborg.

Några timmar senare stävade vi iväg mot ännu en hamn som Elvine besökt tidigare på denna resa, men nu med ny besättning. På vägen dit passerade vi en jättemysig och trång passage med mycket bebyggelse och många båtar längs klipporna.

Framme i Kragerö fick vi en jättebra plats vid hamnen innanför Gunnarsholmen.

Därefter tog vi en promenad i det Marstrandsmässiga samhället som var fullt av restauranger och klädbutiker där de sistnämnda förstås hade rea. Vi lyckades dock att motstå frestelsen utan föll endast för glass i hettan. En hetta som vi visste skulle följas utav ett annat väder.

Som väderleksprognosen utlovat så brakade åskvädret loss strax före klockan 16. Sedan kom och gick det i omgångar under kvällen.

Idag hade vi rak motvind så vi brydde oss inte ens om att försöka segla, utan det blev motorgång hela vägen. För att klara av logistiken med av- och påmönstring hade vi valt att återigen gå till Risör.

En hamn som alltså hade besökts tidigare med Robert, Maria och Hugo ombord. Mysigaste platserna är de längst in i hamnen och där fick vi en plats, men Åse kände att det skulle vara mycket besvärligt att lägga ut därifrån morgonen därpå. Därför valde vi att lägga om oss. Första alternativplatsen så jättebra ut men stenkajen sluttade lite väl mycket så vi upptäckte ganska snart att vi hade bottenkänning. Det var bara att flytta sig en gång till och nu hamnade vi på utsidan den yttersta flytbryggan, men i alla fall på platsen allra längst in mot kajen.

Efter städning av båten ut- och invändigt så blev det sittbrunnsmys med champagne.

Strax därpå dök Alma upp på kajen för påmönstring. Då var det dags att gå till restaurang Kast Loss för att avnjuta kvällens middag.

Underbar morgon i naturhamn efter en god natts sömn. Några båtar i den enormt populära viken hade redan gett sig av när vi stack upp våra huvuden. Efter frukost med nybakt bröd, som Maria hade bakat, lättade vi ankar för vidare färd. Det blev lite seglat i början i motvinden med några långa krysslag, men sedan blev det motorgång för resten. Inte lätt att kryssa i de många trånga lederna och passagerna. Vi passerade Arendal där vi passade på att tanka och handla fisk. Som tur var behövde vi inte slåss med den stora oljeplattformen som låg i den mindre mysiga industriella delen utav Arendal.

Siktet var inställt på den lilla bassängen vid Dalskilen som beskrivs i Havneguiden som en av de allra mysigaste hamnarna i området och därmed populär. Mysig skriver vi under på, men populär verkar vara en överdrift då vi vid läggdags ännu inte siktat fler båtar som tänker övernatta. Dock ligger vi ganska nära bebyggelse där det har varit liv och rörelse. Vi ankrade mitt i bassängen och där var det väldigt lugnt och skyddat. Robert passade på att tvätta lite på skrovet, andra passade på att ta sig ett dopp i det relativt varma vattnet (19.5 grader),. Efter middagen som bestod av fiskgryta med en räksmörgås till förrätt så åkte damerna iväg för att göra sig av med räkskalen.

När vi lade till igår kväll så var vi enda båten, men på morgonen var vi tre som låg för ankar. Även denna morgon var det sovmorgon och klockan hann nästan bli elva innan vi lättade ankar. Det var lite skumpigt i motvinden så när vi kom ut från de smalaste passagerna så satte vi segel och kryssade istället.

Framme vid Skaueröya var vi först inne och rekognoserade i Västra Hestebukta men den var alldeles för öppen så vi gick till Östra Hestebukta istället. Där var det fullt med båtar. Alla låg förtöjda mot land och den absolut övervägande majoriteten var motorbåtar. Här fanns det en boj som vi funderade på att göra fast i, men vi tyckte att vi skulle hamna väldigt nära motorbåtarna så vi droppade vårt eget ankare. Som lite utav en tradition så hade vi fått varningsmeddelande om att AIS-antennen hade lossnat igen. Så det var bara att skicka upp Robert i masten för att fixa detta. Sedan blev det lite sittbrunnsmys och rätt som det var hamnade vi mitt upp i en swim-run tävling. Det såg väldigt jobbigt ut!

Lite senare var det dags för middagen. Den avnjöts iland på klipporna jämte grillen.