Från Käringsund till Mariehamn fick vi jättefin segling på en bog nästan hela vägen. Precis när vi kom till farleden in mot själva Mariehamn så lyckades vi tima in den tid på dygnet då fyra stora finlandsfärjor är inne och vänder. Det blev lite extra spännande när vi revade och låg knappt 100 meter från dessa som gick in och ut.

ÅSS-hamnen var mycket välordnad och vi blev uppmötta av en tjej i gummibåt som anvisade oss plats. Ordentligt djup var det vid flytbryggorna – 17 meter.

På söndagseftermiddagen tog vi en promenad runt Mariehamn och avslutade nere vid barken Pommern som nu dock låg tillfälligt under reparation strax norr om ÅSS-hamnen.

Även denna kväll blev det mat ute på restaurangen i ÅSS gästhamn. Vi satt mycket bra på uteserveringen och kunde precis som Emil Örn övervaka Elvine…

Från den fina ankringsviken Djupviken fortsatte vi till Eckerös största gästhamn Käringsund. En mycket fin hamn där gästplatserna är mot en brygga som går utmed berget. Det var inget problem att hitta plats när vi kom. Lite lustigt här är att det ligger flera små öar och grund inne i hamnbassängen. Inte riktigt vad vi är vana vid, men Ålandsboken gav oss bra vägledning. Jämte oss hade vi en jättefin träbåt som visade sig vara ett one-off bygge signerat Arvid Laurin och byggd för 54 år sedan. Det var fortfarande de första ägarna som hade båten.

Middagen avnjöts på Bodegan vid hamnkontoret. Våra förväntningar var inte jättehöga, så vi blev enormt nöjda när det visade sig att både maten, drickat och miljön var fantastiskt bra. Någonstans läste vi att mycket av Saltkråkan skulle vara inspelat i Käringsund. Kanske var sjöbodarna i hamnen med i TV-serien, vem vet.

I den lugna gästhamnen Hamnsundet där vi låg tillsammans med en handfull andra gästande båtar så började dagen med en septitankstömning. Det är ett av dessa tillfällen då syskonen Laigar blir som uppslukade av jorden och de syns inte alls till…

Siktet för dagen var inställt på en omtalad vik på Norra Åland. Djupviken är en lång och som namnet antyder djup vik där vi lade oss på svaj. Trots att det i hamnboken just stod att viken var perfekt för svajankring så var det bara en båt till som också gjorde detta. Knappt tio andra båtar låg förtöjda till land. Under eftermiddagen ömsom slappade vi ömsom var vi lite nyttiga. Bl.a. tvättade Åse försegelskoten. Middagen avnjöts för en gångs skull nere i kajutan.

Planen för dagen var att kasta loss tidigt, tillfälligt lägga till i Kumlinge för att ta sig till affären där och bunkra och sedan slutmålet Glada Laxen. För att komma tidigt till Glada Laxen kastade vi loss redan halv åtta efter sedvanlig morgontoalett inklusive morgondopp (fast det var ju inte alla som badade…). Affären ligger ca 3 km från hamnen i Kumlinge så vi hade tur som lyckades hyra fyra cyklar i hamnen. På vägen passerade vi öns Apotek som är en sevärdhet eftersom det fortfarande ser lite ut som förr i tiden, samtidigt som det är i fullt bruk. I affären fick vi nästan tag i allt vi hade planerat.

Vid lunchtid kom vi till bryggan vid Glada Laxen bara för att bli upplysta om att det bara fanns plats för båtar som hade reserverat senast dagen innan. I vår Ålandsbok stod det att ”hamnkaptenen ser alltid till att alla får plats”. Något som alltså visade sig stämma väldigt dåligt. Besvikna fick vi göra en omplanering och tuffade nordväst i en outmärkt skutled som tog oss upp till Norra Åland och den lilla men fina gästhamnen Hamnsundet. Där var det inga som helst problem för oss att få plats. När vi sedan skulle grilla gjordes den tråkiga upptäckten att gallret till grillen blivit kvar i Sandvik. Typiskt! Som tur var fick vi låna ett galler av båtgrannen som fick fungera provisoriskt så att vi fick middag.

 

Vi var lite inne på att ligga kvar i Sandvik och började dagen med att hyra cyklar. Det var gott om hyrcyklar så vi fick varsin inte alltför dålig hoj som vi cyklade runt Kökar med. Stoppen inkluderade Peders Aplagård där vi fikade och åt Åländsk pannkaka med lokal åpplesylt.

Lunchade gjorde vi vid gästhamnen i Karlby. Vi tog också en tur upp till kyrkan som tidigare varit ett kloster. När vi kom tillbaka från cykelturen var det återigen dags för ett svalkande bad.

Efter cykelturen kände vi att det var dags att kasta loss, vilket vi också gjorde och satte kurs mot Svinskär. En enligt hamnboken fantastiskt vacker naturhamn, där vi svajankrade. Vi var helt ensamma sånär som på en annan segelbåt som låg till land en bit bort.

Vi lämnade en ganska full hamn i Rödhamn, men på kvällen innan hade det gått att få in fler båtar, för att komma till Sandvik där det bara rasade in båtar strax efter att vi kom. Vi hade tur och fick en jättebra plats ute på tvärbryggan längst ut där en segelbåt med svensk besättning gärna såg oss som grannar.

Strax därefter fick två grabbar jämte oss i en liten segelbåt som varit ända till St Petersburg för att se VM-fotbollen mellan Sverige och Schweitz. De hade dock inte fått tag i några biljetter, men de hade säkert roligt ändå.

På vår väg till Kökar var det mycket finlandsfärjor som konkurrerade med utrymmet i de smala farlederna.

Vädret var av karaktären ”jätte-dö-varmt” så vi tappade räkningen på hur många gånger vi badade. T.o.m Åse hoppade i utan större protester.

Så var det då dags att lämna svenska farvatten och ge sig in på okänt hav. Nåja dessa vatten har varit uppmätta i flera hundra år, men både av militära och ekonomiska skäl så finns det fortfarande områden på de finska sjökorten som utmärks som just omätta. Just de delarna håller vi oss borta ifrån. Vår första anhalt på Åland var den mycket mysiga och pittoreska hamnen Rödhamn. Redan på vägen dit fick vi stifta bekantskap med de många finlandsfärjorna som trafikerar de trånga farlederna.

Rödhamn är en lite hamn som saknar mycket av de bekvämligheter som vi nuförtiden tar för givan. T.ex finns det ingen elektricitet på den lilla ön och färskvatten var nytt för i år. Nytt för i år var också jättefina mulltoor som dock var lite varma att besöka i den värme som vi har haft hittills.

På kvällen blev det förstås grillning.

På morgonen levererades det färskt bröd till båten i påsar med väderleksrapporten skriven på.

Så har då äntligen Jan mönstrat på, vilket resulterade i en extra liggedag för de som redan var ombord i Vaxholm. I stekhetta och inte så mycket vind styrde vi kosan nordost genom Stockholms norra skärgård.

 

Väldigt mycket båtar kors och tvärs oss genom smala sund, men aldrig några problem. Lite segling blev det i alla fall och en stund gick det riktigt bra.  Väl framme vid Rödlöga fanns det ingen ledig plats på själva Rödlöga-ön så istället lade vi oss på en intilliggande holme – Västerö. Där fick vi plats mot klippan jämte en märklig skapelse. Nämligen en husbåt. Efter tilläggningen var det dags att kolla på VM-finalen i fotboll.

Självklart blev det grillning i land när vi nu låg i naturhamn. Lika självklart blev det rena Saltkråkan-stämningen i den varma sommarkvällen.

 

Idag gick vi verkligen inomskärs ifrån Dalarö till Vaxholm. Vi gick via Ingaröfjärden, Bagges stäket, Skurusund och Vaxholmsfjärden till Vaxholm. Vissa sträckor var mycket smala! Nordostan höll i sig och det var till och med nord, men denna varma dag hade inte mycket vind över huvudtaget så det blev mycket motorgång tyvärr. Vi hade en ny yngre kapten vid namn Hugo. Under de mest trånga sträckorna hade vi sällskap av motorbåtar typ Fontaine med 2000hp (enligt info på deras akterspegel). Ljudet ifrån dessa båtar var högt, så det förtog lite av det mysiga i dessa trånga passage, men så är det ibland.

I slutet på vår färd till Vaxholm tillbringade Robert, Hugo och Maria i den främre utrymmet av båten och jobbade med toaletten då den inte pumpade ut längre. Väl framme i Vaxholm avslutades denna historia med inköp av ett nytt pumphus till Jabsco toaletten på SeaSea här i Vaxholm. Tur i oturen var vi här där det fanns möjlighet till inköp av reservdelar.

Idag såg vi Dalarö som slutmål även om det enbart var 25 nm. Nordostan har vi kvar så det blev kryss på Mysingen. Vi har sedan tidigare funderat på varför Elvine går ”bättre” på babords hals jämfört med styrbords hals. Antagligen är det enbart instrumentet som visar lite galet. På kryssen på Mysingen förstod vi att vindinstrumentet visar 4 grader för mycket åt styrbord och 4 grader för lite åt babord. Vi behöver helt enkelt justera detta så blir det bra.

Nästan framme vid Dalarö seglar vi förbi Dalarö Skans, en gammal borg ifrån 1600-talet som byggdes för att försvara Stockholms södra infart. Väl framme i Askfatshamnen (vad kommer detta namn ifrån?) på Dalarö fick vi bra hjälp ifrån hamnvärden, en mycket snacksalig herre som snabbt förstod att skämta med oss göteborgare.

Hamnvärden gav oss en karta över Dalarö, så vi gav oss iväg på en promenad för att upptäcka Dalarö. Vi gick förbi nya hus, gamla hus, Dalarö kyrka med ett fin klockstapel, bageri (där vi köpte färskt bröd till frukost dagen efter) och kanalen som gjorde att Dalarö är en ö.

Till middagen mönstrade Hugo på Elvine. Det var mysigt att han kom ombord och vi fick lite ungdomliga influenser ombord.

Vädret är fortfarande helt underbart, sol, varmt, lagom med vind. Hamnen var mycket trevlig med bra service.