Även denna morgonen började den hurtfriska delen av besättningen med ett hårt träningspass.

Därefter strosade vi runt i Warnemunde och gnolade på den trallvänliga melodin ”Warnemunde, Warnemunde..” eller vad den kan tänkas heta. Den hade vi lärt oss av ett gäng gubbar som hade underhållning på en båt i hamnen kvällen före. Kanske var det pensionärssektionen av Wienersängerknaben…

På eftermiddagen var det dags att kasta loss för en nattsegling till Köpenhamn på drygt 100 nm. Men först blev vi tvungna att vänta ut ett häftigt åskväder som drog över oss. Denna gång hade vi tur och hade inte hunnit lägga ut innan det kom. Det ovädret gav oss väldigt konstiga vindar i början av turen. Först väldigt svaga vindar då vi gick för motor. När det sedan sakta ökade och vi bestämde oss för att hissa kom en häftig körare på upp till 14 m/s. Då seglade vi 6.5 knop på bara storseglet indraget till två rev.

Resten av turen var fantastiskt fin där Maria och Jan lyckades få de bägge passen med både solnedgång och soluppgång.

Robert hade lyckats boka en plats längst in i Christianhavns kanal. Där skulle en motorbåt lämna med kl 9 öppningen av Trangravsbron och vi lyckades vara framme till just den. Lite problem med en bastant tysk herre som lagt sin Bavaria i vägen för oss i inloppet men till slut flyttade han på sig.

Efter dusch gav vi oss ut i Köpenhamn. Dock hann vi inte längre än till Nyhavn då en störtskur fick oss att välja första bästa smörrebrödsställe där vi smet in för lunch.

Kvällens middag blev grillning i hamnen. 

Därefter blev det ett kärt återseende för Robert och Jan som tog några pilsner på Köpenhamns i särklass mest otrendiga bar Staerkodder (fast vi har i två års tid trott att den hette Slaerkedder pga det svårlästa typsnittet).

Efter två dagar i den mysiga Hansastaden Wismar bar det av till Warnemunde. Vädret var inte riktigt på topp hela vägen, men det var mest regn som störde.

Väl framme hade vi tur och lyckades att få en plats i den city-nära hamnen Mittelmole. Samtidigt som vi slapp ligga i Alter strom där utflyktsbåtarna gick i skytteltrafik. Där kände vi oss nästan som hemma när Stenafärjan drog förbi.

Middag avnjöts på restaurangen Herberts.

Morgonen startade med att ett antal ej namngivna medlemmar utav besättningen körde ett hårt träningspass på en gräsmatta jämte hamnen.

För att utveckla vår kulturella ådra valde vi att ligga kvar i Wismar. En liten stad som kom med på UNESCO:s lista över världsarv 2002. Här finns ett antal stora gamla kyrkor, varav vi valde att besöka den som vi antog är störst: St. Nicholai kirche. Lunch försökte vi äta på Alter Schwede men det visade sig att bordet vi blev anvisade egentligen hörde till restaurangen i huset jämte. Samtidigt verkade det som att det i alla fall var samma etablissemang. Hur som helst blev vi ordentligt mätta. Portionerna var minst sagt väl tilltagna.

På eftermiddagen avnjöt några av oss en ”fika”.

Hallberg-Rassys återförsäljare i Tyskland ligger i Neustadt, så vi kollade in kontoret innan vi tankade finfin marindiesel för 1.50 euro/liter.

Seglingen var god med 4-6 m/s syd, det var perfekt halvvind. Wismar välkomnade oss med sol och 20 grader, vilket nästan är högsta temperaturen hittills på semestern. För drygt 200 år sedan var Wismar svenskt, vilket det då varit sedan år 1632.  Svenskheten finns kvar, man ser svenska flaggor lite här och där och restaurangen Alter Schwede har fotografier av vår kungafamilj.

Denna dag var vinden betydligt lugnare och vi kunde segla första biten upp mot och under motorvägsbron till Fehmarn. Det var inte jättemycket marginal för masten när vi seglade under. Vi har bestämt att fri segelhöjd enligt sjökortet måste vara minst 21 meter. Denna bro är 22 meter, vilket förstås är tillräckligt men det känns ändå alltid lite lurigt.

Efter bron blev det plattläns, men vinden blev svagare och svagare samtidigt som det var kvar en hel del gamla dyningar som rullade oss rejält. Då blev det återigen motorgång resten av turen.

Väl framme i den jättelika marinan Ancora Marina i Neustadt blev det en god middag på Pier39. Men det blev lite besvärligt när vi skulle betala och det visade sig att de inte tog kort. Vi lyckades precis skrapa ihop tillräckligt med kontanter och lämnade restaurangen mätta men barskrapade.

Seglingen idag gick över öppet hav med vågor på 1,5 m och bidevind som ökade från 7 m/s till 13 m/s. Regnet varierade från några droppar till ösregn under hela färden. Vi korsade en ”traffic zone” där vi via AIS höll koll på om det fanns risk för kollisionskurs med något fartyg. Åse var lite osäker på fartyget ”Neuerfelde”, om det skulle väja eller ej. Via VHF:en frågade hon: Can Elvine keep course and speed? Svar: You can pass my bow, I will pass your stern. Så var den saken klar.

Halva Heiligenhafen ville tydligen äta på restaurang denna kväll, så efter fem försök hamnade vi på en grek – Korfu. De bjöd på Ouzo, vilket vi inte druckit sedan 80-talet, rätt gott faktiskt.

Det var lugnt och stilla när vi lade ut från Flensburg. Efter att ha snirklat en stund för motor satte vi segel när det blev lite öppnare och kryssade en stund, men vinden höll inte i sig så det blev motorgång på slutet.

Framme i Maasholm fick vi en fin långsidesplats utanpå den stora bryggan som går runt fritidbåtshamnen. Verkar som något som har börjat som något militärt. Middagen avnjöts vid grillplatsen intill husbilarnas ställplats, där vi grillade och åt hamburgare. Samtidigt som vi tvättade. Fantastiskt bra ordnat med två tvättmaskiner och två torktumlare. Alla av fabrikatet Miele, och ingen konkurrens om dem.

Själva byn Maasholm var supermysig och kvällen avslutades med öl och vin på en liten rustik restaurang.

Vi tänkte att vi skulle få en lugn seglats med wienerbröd (kanelsnejle) till elvakaffet, men redan när vi skulle lägga ut kom en regnskur. Efter att ha inväntat den kastade vi loss och hamnade strax i ännu sämre väder med lite åska.

Det försvann dock lika fort som det kom och det blev nästan vindstilla, vilket innebar att vi gick hela dagens etapp för motor.

Väl framme i Flensburg blev det en promenad i staden som vi avslutade med sittbrunnshäng. Den uppmärksamme läsaren kan nu också se att Alma och Albert nu anslutit. De kom med tåg till Sönderborg. Precis på minuten på utsatt tid. Här har SJ något att lära av DSB.

Efter det blev det grillning i land på strandpromenaden.

Idag gick färden till Sönderborg. Det blev mestadels väldigt bra segling, med avslutande kryss. Allra sista biten under bägge broarna över Als sund, inklusive den sista som måste öppnas innan vi kunde gå förbi, blev det motorgång.

Det är inte varje gång man ligger i samma gästhamn som det danska kungaskeppet Dannebrog. Vem vet, kanske kommer drottningen över på lite sittbrunnshäng ikväll.

Vid provianteringen hittade vi både ärtor till damerna och Benckes burgerdressing till herrarna.

Idag gick turen från Bogense till den lilla ön i Lilla Bält: Aarö. Här försökte vi lägga till för fyra år sedan men hittade ingen plats utan fick gå över till Aarösund för att ta färjan över till Aarö.

I början av dagen hade vi bra vind och kunde segla, även om det var kryss, innan vi kom fram till första bron. Då revade vi och gick resten för motor.

Denna gång hade världens tur och fick en jättefin långsidesplats.

Förra gången vi var på Aarö åt vi på Brummers Gaard. Då var det fantastiskt gott, vilket vi tänkte att så gott kan det inte bli igen. Men det var det! Vi blev obeskrivligt mätta och belåtna även denna gång.