Fin fin segling i lätt vind med allt från bidevind till plattläns.

I bassängen mellan Gluppö och Fläskön var Kryssarklubbens bojar förstås upptagna så vi fick lägga oss på eget ankare. Äntligen naturhamn med svajankring efter alla dessa semesterdagar med halvdant väder. Som kompisar hade vi några andra Hallberg-Rassy båtar – en 312 och en 29:a.

Damerna njöt en stund i solskenet i Relax-bagarna.

Därefter tog vi vår jolle ”Elvis” och gick i land för att grilla.

Även om den gamle hamnkaptenen inte längre är kvar så gäller samma rutiner på Väderöarna – hamnen packad inifrån och alla båtar lägger ut kl 10 dagen efter. Klockan 9.40 var vi uppe på däck i ösregnet men aktiviteten i övriga båtar var begränsad. Så småningom dök det upp fler och fler förutom en tysk längst ut som inte fattat hur det går till. Både regnet och vinden tilltog med byar på upp till 14 m/s så det blev hyfsat spännande när alla skulle försöka få upp fören mot vinden. Allt gick dock hyfsat bra så när som en pulpit på en motorbåt som brast när en Hanse gick ut. Till sist blev det vår tur att komma ut och då hade klockan redan blivit kvart i elva.

Vi hann inte komma långt förrän vinden mojnade mer och mer. När vi väl vände upp i farleden förbi Havsstensund tog vi ned seglen och gick för motor. Framme i Resö fick vi en kanonplats långsides precis i inloppet till hamnen, men när vi lade till hade regnet börjat igen. Så våra nästan torra sjökläder blev blöta igen.

Högsäsongen är redan över. En av gästbryggorna i Hunnebostrand var t.o.m helt tom.

På den korta turen till Väderöarna såg vi halofenomen runt solen. Vad det eventuellt betyder för vädret har vi ingen aning om, men vi hoppas på att det inte blir dåligt väder. 

På Väderöarna var det gott om plats för oss när vi kom vid elvatiden men hamnkaptenen såg till att packa hamnen inifrån. Dagens middag bestod av utsökta grillade hamburgare.

Efter tre nätter i Marstrand var det verkligen dags att kasta loss. Vi styrde mot Hunnebostrand och hade en riktigt fin segling där vi bara behövde hjälp av motorn förbi Smögen och genom Sotenkanalen.

Regn såg vi till i princip först när vi lagt till, men då kom en kraftig regnskur och blötte ner oss.

Senare var det dags för det som Jan lyckats missa tidigare denna denna säsong – nämligen pizza på Bella Gästis. Görgott!

Som väntat blev vi kvar på Marstrand även denna dag.  Maria och Åse tog färjan över till Koön för att handla mat.

Självklart hann vi med en fika på Bergs även denna dag.

Det blåser bara mer och mer, och väderleksprognosen utlovar ännu mer vind under söndagen så vi blir nog kvar tills på måndag.

Lördagen blev en riktigt skön slappedag med strosande i affärer och fika på Bergs konditori. 

På eftermiddagen hängde vi i båten där vi kunde lyssna på After Sail bandet som spelade på Villa Maritime. Från fördäck kunde vi till och med se dem.

På kvällen gick vi iväg för att äta middag på Johans Krog.

Återigen dags för en lång dagsetapp eftersom väderprognosen visar på ännu mer blåst i helgen. Trots mycket vind idag kände vi att vi ville gå till en hamn med lite mer att göra om det nu så blir att vi blir inblåsta några dagar. Då kändes Marstrand som ett bra alternativ. Turen började inte särskilt trevligt med mycket vind och höga vågor emot oss. När vi väl vänt upp norrut och fått hissat segel blev det lite bättre. Efterhand lugnade sig vågorna sakta och när vi nådde innanför Göteborgs södra skärgård blev det lugnt och fint. Dock fick vi några häftiga regnskurar över oss.

Framme i Marstrand fick vi en bra plats mellan två stora Princess motorbåtar och kunde belöna oss med lite sittbrunnsmys.

Tidigt i ottan, klockan fem i sju, kastade vi loss från Gilleleje. Det var nära att vi knackade på båten jämte som vi inte lade oss utanför därför att vi tyckte att det var bättre att ligga utanför en annan. Då skulle vi vänligt knackat på och försäkrat oss om att de inte försovit sig. De skulle nämligen gå ”jättetidigt” – har ni hört den förut?

Vädret under seglatsen kan enkelt sammanfattas som: SKETVÄDER. Det regnade och blåste mest hela tiden. Som tur var gick vi med vinden vilket gjorde att vi inte krängde eller rullade. Som bäst kom vi upp i 10.9 knop på en surfvåg.

Väl framme i Varberg ösregnade det fortfarande, men det blir mycket lugnare att komma in i hamn. Väl där fick vi en plats utanför en Malö 43 Classic. Efter tilläggning fick vi upp vårt ”provisoriska sittbrunnskapell” dvs bomkapellet. Gästhamnen var välordnad och vi lyckades lägga totalbeslag under fem timmar på de båda tvättmaskinerna och torktumlarna. Middag och kvällsmys i båten. Under en liten stund tittade t.o.m solen fram.

Hyfsat tidigt uppe för att hinna med broöppningen kl. 9. Den mycket hjälpsamme och servicevänlige hamnkaptenen Morten på Wilders Plads var redan på plats från åtta och hjälpte oss med att meddela båtarna runt oss att vi skulle gå. Supersmidigt. Redan före halv nio gled vi iväg för att lägga oss på vänt framme vid bron.

Seglingen till Gilleleje gick lugnt och fint med bara en liten skvätt regn. Trots att vi hade ovädret strax intill oss under lång tid.

Men väl framme då vi lagt till för att städa båten så kom det förstås världens regnskur. Tyvärr känns det som att det alltid kommer häftiga regn i Gilleleje eftersom förra gången vi var här (det var 2012) såg vi knappt handen framför oss när vi revade i yttre hamnen.

När väl regnet dragit över visade sig dock byn från sin bästa sida och vi grillade i hamnen. Men cyklarna verkar lite överdimensionerade…

Idag hade vi en hel dag vikt åt att ta det lugnt i Köpenhamn. Det började med att vi gick upp i det höga kyrktornet i Christiania och beundrade den strålande utsikten.

Sedan hade klockan blivit så mycket att det var dags för lunch, eller frukost som det heter här i Danmark. Vi hade tänkt oss att hitta en restaurang på vägen bort mot Amalienborg, men så kikade vi in på Christianhavns Faergecafe som ligger alldeles intill där vi förtöjt. Det verkade alldeles utmärkt så där gick vi in. Maten smakade förträffligt även om det såg lite skumt ut på bardisken.

Därefter bar det iväg mot Amalienborg och upp till Langeliniens gästhamn som hade varit ett alternativ för oss om vi inte fått plats i Christianhavns kanal. På vägen passerade vi förstås ”den lille havefrue”.

Till sist avslutades kvällen med mys i båten och hämtpizza.