24-timmars – Vårregattan på Västkusten

För första gången så ställde vi upp med Elvine i en ”riktig” seglingstävling. Vi hade hört om 24-timmarsseglingarna som genomförs i Svenska Kryssarklubbens regi och tyckte att det lät som ett lagom äventyr för oss. Förutom att anmäla sig tävlingen så behövdes även ett mätbrev för båten, men tack vare att Hallberg-Rassy själva seglade Tjörn Runt när 412:an var ny så fanns ett mätbrev som vi kunde använda. Tack för det Hallberg-Rassy!

Tävlingen går ut på att under 24 timmar segla så lång sträcka som möjligt. Där sträckan definieras utav att korrekt passera så många som möjligt av de rundningspunkter som finns utlagda. Bäst är förstås att få så mycket halvvind som möjligt, men väderleksprognosen var mycket osäker så vi hade lite svårt att bestämma en plan. Osäkerheten i väderleksprognosen bestod i att ett tryckcentrum skulle ligga utanför Västkusten med förväntat svaga vindar och växlande riktning.

Starten skedde kl 18 på fredag kväll och vi hade för bekvämlighetens skull valt att starta vid den rundningspunkt som heter Ellös.

Till att börja med hade vi vind som gjorde att vi kunde segla med god fart söderut. När solen sedan gick ned så dog vinden helt ut. Det tog oss 5½ timme att ta oss de dryga 9 NM ned till NO Skagens Rev som var den sydligaste punkten som vi rundade. Vilket innebär en snittfart på 1.7 knop på denna delsträcka. Det gick inte mycket fortare att ta sig norrut efter det, och hade vi inte haft en nordgående ström på närmare 2 knop så hade vi kanske varit kvar där ännu…

Det blev aldrig riktigt mörkt under natten och så småningom gick solen upp igen, men det blev ingen mer vind för det.

Hela morgonen drev vi sakta norrut med strömmen. Som synes gjorde vi ingen fart genom vattnet…

Förmiddagen bjöd inte heller på någon vind så vi fortsatte att i stort sett driva norrut med strömmen. Märklig känsla att segla med en avdrift på över 100 grader.

Mitt på dagen fick vi lite mer vind då en liten sjöbris gjorde sig påmind. Äntligen kunde vi segla igen.

Det var otroligt skönt att gå i mål efter 22 timmar. Vi lyckades inte hålla oss ute i 24 timmar och reglerna säger att det skall vara minst 21 timmars segling. Fortfarande när vi rundade punkten som heter Brofjorden så var vi osäkra på om vi ens skulle hinna i mål till klockan 18, men som synes så gick det mycket fortare på slutet än vad vi vågade hoppas på.

Nåväl såhär ser i alla fall vår tävlingsmässigt godkända rutt ut. Det gav oss 50 NM i nettosträcka, justerat för båtens handikapp. Vilket inte gör oss till segrare, men ingenting att skämmas för under aktuella förhållanden.

När vi sedan lagt till i Ellös och kommit i ordning så åt vi middag på Varvets restaurant. Då njöt vi av mat och dryck och det fina vädret! Perfekt avslutning på ett trevligt arrangemang.

Bohus-Malmön

Helg med fint väder – då blev det båttur. Dock med besättningen decimerad till Åse och Jan. Vi tuffade ut på lördag förmiddag, med siktet inställt på att gå inte alltför långt norrut. Solen sken, men lite kallt i vinden som inte var jättekraftig, men ändå så pass att vi kunde segla från Islandsberg upp till Bohus-Malmön. Där tyckte vi att det kunde vara dags att lägga till.

Det låg lite båtar utmed bryggorna när vi spanade efter plats och en mycket påpasslig hamnkapten ropade in oss till en jättebra plats vid en av flytbryggorna. Han hjälpte oss dessutom att justera in fendrarna på rätt höjd för den låga flytbryggan och tog emot tampen för oss. Exemplariskt!

Under eftermiddagen fick vi en lite speciell båtgranne: en riktig racerbåt som visade sig vara bestyckad med två V8:or på vardera 1 350 hästkrafter och enligt uppgift god för 140 knop… Där låg vi helt klart i lä, men å andra sidan tröttnar man nog fort på det KRAFTIGA ljudet som följer med.

Återturen på söndagen bjöd på väldigt svag vind, men vi försökte ändå att segla så gott det gick. När vinden gick under 1 m/s hade vi kommit strax söder om Lysekil och tyckte att nu får det räcka och gick resten för motor.

Kristi Himmelsfärdshelgen: Hunnebostrand – Ramsö – Kungshamn

Långhelg! Då kan vi sträcka ut lite grand, men pga kända omständigheter kunde vi traditionsenligt inte gå till Anholt. Därför var siktet inställt norrut istället. Trots lite osäker väderleksprognos så hade vi hyfsade ostliga vindar som gjorde att vi kunde segla upp till Hållö. Där vek vi in förbi Smögen och tog Sotenkanalen. Därefter kändes det lämpligt att lägga till i Hunnebostrand. Det var en del båtar förtöjda långsides längs flytbryggorna, men ingen hade lagt beslag på de fina platserna vid det lilla torget med Stenhuggarmonumentet. Så då lade vi förstås till där. Efter att proppmätta, från att ha tryckt i oss varsin pizza på Bella Gästis, vandrat tillbaka till båten så öppnade sig himlen och ett kraftigt åskväder med tillhörande regn drog förbi. Då kändes det skönt att kunna sitta nere i salongen.

Dagen därpå fortsatte färden norröver. Ytterligare en dag med ostliga vindar som gjorde att vi kunde segla större delen utav rutten som tog oss ända upp till Ramsö. Där var det mycket fler båtar än vad vi hade trott, men eftersom det var lugnt och stilla kunde vi knô oss in utanpå en annan segelbåt. Under eftermiddagen blev det en promenad på ön och efter lite letande lyckades vi hitta den lilla dammen med näckrosor som finns på ön. Tyvärr ingen blomning för tillfället.

Nästa dag var det dags att styra söderut igen då en långhelg ändå bara är fyra dagar lång. Måttliga ostliga vindar som tidigare dagar, men prognosen utlovade regn och vindvrid till syd. Detta kom, men senare än vad vi hade trott. Vilket innebar att vi kunde segla mer än väntat. Regnet kom först strax väster om Bovallstrand, så där blev det läge att reva och styra för motor återigen igenom Sotenkanalen. Brovakten var, vid våra två passager denna helg, påpasslig som vanligt och timade öppningarna perfekt för oss. Etappmål blev Kungshamn där vi hade bokat in middag på Tant Anton.

På söndag blåste det i princip ingenting så det blev motorgång närmaste vägen hem till Ellös.

Käringön

Som alla kanske förstått så läser vi väderleksprognoserna ordentligt för att se vilka möjligheter som finns. Denna helg var det utlovat dåligt väder på söndag, men fint på fredag och lördag.

Därför avseglade vi, besättningen denna gång decimerad till Åse och Jan, redan på fredag kväll. Även om det var kallt i vinden så var det fint väder med lite vind. Tyvärr var denna lilla vind rakt emot oss på kurs mot Käringön. Därför blev det en timmes motorgång. Framme på Käringön ville de få båtar som låg där utnyttja kvällssolen vid flytbryggorna, men vi tyckte att platsen längst in i hörnet i ”stora” hamnen var för bra för att inte lägga sig på.

Hemfärden på lördag förmiddag bjöd på lite mer vind. Fortfarande i samma riktning (SV) så vi slöseglade på förseglet hela vägen tillbaks till Ellös.

Lilla Kornö

Strålande sol, inte jättevarmt och lite vind var det som väderleksprognosen utlovade för denna helg. Dessutom vindriktning syd, så då styrde vi kosan norrut. Fast inte för långt i den måttliga vinden.

Det blev bara knappt 10 NM till Lilla Kornö, men vi lyckades att segla i princip hela vägen. Vi tog oss utanför Gåsö för att få lite omväxling till farleden och rundade in till Kornöarna norrifrån. Framme i hamnen på Lilla Kornö så var det inte många båtar när vi anlände och vi kunde fått plats långsides, men vi vet att detta inte är omtyckt så vi lade oss som man skall fast med aktern mot bryggan. Innan kvällen var slut hade det ramlat in en handfull båtar, så det var bra att vi gjorde som vi gjorde.

Säsongspremiär – Mollösund

Då var det dags för en ny säsong!

På lördagens förmiddag stävade vi ut från Henån där Elvine vilat sig under vintern. Vi hade bestämt oss för att vara lite ”wild and crazy” (nåja) och ta vägen innanför Orust söderut. En väg som vi verkligen inte vanligtvis tar, så därför passade vi på när vi ändå var i Henån. När vi väl rundat Orust nordspets kunde vi hissa segel och segla söderut. Det blev en fin dag i lagom medvind ned till Stigfjorden där vi gick ut för att sedan vika av norrut till Mollösund. I hamnen där var det förstås långt ifrån fullt, men ändå fler båtar än vad vi trott. Totalt var där knappt tio båtar. Precis som alla de andra lade vi oss längs med kajen.

På söndagen så gick det som tåget att segla upp i halv- och bidevind till strax söder om Hermanö där vi gav upp då vi inte vara så sugna på att kryssa.

Nu är alltså säsongen igång för det här året, och nu får vi se vart det bär av framöver.

Dags för vinterförvaring

Regnet hängde i luften och det blåste rejält från nordost. Nordost var också dit vi skulle för att ta Elvine till Henån då det nu blivit dags för vinterförvaring. Alla fasta tampar i Ellös plockades ned och sedan blev det motorgång genom Koljöfjorden i motvinden hela vägen upp till Henån. Nu får Orust Yachtservice ta väl hand om Elvine medans vi får drömma om nya äventyr nästa säsong.

Helgsegling till Gullholmen

Även denna helg så verkar vädret ha varit svårprognosticerat. Verkligheten blev inte riktigt som utlovat, men snöstorm blev det i alla fall inte…

Hur som helst så blev det en mycket kort tur ut till Gullholmen. På vägen dit rullade vi bara ut förseglet och det räckte för att tuffa fram i 5 knop. Värre var det att sick-sacka sig fram förbi Fredagsholmen där det låg VÄLDIGT MÅNGA flöten från hummertinor. Lite irriterande att lägga fiskeredskap mitt i farleden.

Det var knappast fullt i gästhamnen på Gullholmen, men i princip alla båtar som var där låg långsides så vi klämde in oss på den näst sista långsidesplatsen. Där låg vi i lugn och ro och slappade tills anledningen varför vi gått så kort denna helg dök upp. Nämligen Johan och Susanne som då påpassligt kunde lägga sig utanpå oss. På kvällen gick vi till Hamncaféet och åt.

Det blåste rejält under natten och även på morgonen och förmiddagen. Johan och Susanne behövde kasta loss tidigt och det var lite knepigt att komma ut när kulingen stod på rakt i sidan, men det löste sig bra. Själva väntade vi tills efter klockan 12 då det mojnat rejält. Vindstilla var det dock inte och vi hade motvind hela vägen tillbaka så det blev återigen till att gå för motor.

Helgsegling till Dyrön

Kanonväder utlovat med sol och lagom med vind både lördag och söndag. På lördag morgon lyste solen i hamnen i Ellös, men västerut var det molnigt och i början efter vi lagt ut och tuffat söderut var det dimmigt. Det tog en stund för dimman att försvinna eftersom det var nästan helt vindstilla. Det gjorde att det inte blev någon segling alls utan vi fick helt förlita oss på Volvo Penta. För att skoja till det lite så tog vi och gick in Stigfjorden och tog sedan Hakefjorden söderut. Därför blev det passage både under Skåpesundsbron och Tjörnbron.

När vi sedan gled in i Sydhamnen på Dyrön så blev vi lika förvånade som vi blev en lördag i våras. Det var nämligen knök-fullt i hamnen, vilket vi inte hade väntat oss. Det var bara att vända och tänka ut plan B. Vi började då med att gå upp och kolla i Nordhamnen. Enligt sjökortet så är det lite grunt för oss i den inre delen utav hamnen, men vid den yttre kajen borde vi få plats. Dock var det inte helt tomt där heller, även om vi inte såg en enda mast utifrån. Där låg istället en massa motorbåtar. På väg fram till vad vi trodde var en lucka så upptäckte vi att där låg en liten rib-båt, men tur måste man också ha. De kastade loss och lämnade och kvar blev då en perfekt plats till oss. Nu hade också solen kommit fram och vi kunde ha ett gott sittbrunnsmys.

Efter det var det dags att ta sig till restaurangen som nu låg på krypavstånd från båten. Som tur var hade vi bokat då där inte heller fanns så mycket plats över.

Söndagen bjöd också på sämre väder än utlovat, dvs solen lyste med sin frånvaro men istället blåste det lite grand så att vi åtminstone kunde segla en stor del utav vägen tillbaka till Ellös. Först passade vi på att ta vägen genom Hjärterösund.